Jag oroar mig rätt mycket för döden, lite onödigt kanske jag fyller ju trots allt bara 20 men jag har jävligt stor åldersnojja. Att min familj kommer dö ifrån mig. Att jag inte längre är 10 år och fredagsmys med mamma och pappa var en självklarhet. Att det är typ 8 år sen man hade "sista natten med gänget" innan man for till mamma/pappa en vecka. Att det bästa som fanns var att krypa upp baki pappas ben och somna ett tag framför tvn. Att bli väckt med sång och sen bli lyft till ett dukat frukostbord, för jag menar, jag blir inte lättare och pappa blir inte yngre det är helt enkelt för sköra leder och för mycket fett inblandat. Att få veckopeng!

Nej jag ska seriöst roa mig mindre med alkohol och annat och istället ta vara på tiden och umgås med min familj medans det finns tid!

Veckans måste: Pizzafredag (tack gode gud att det lever kvar efter 8 år) och sen fredagsmys med familjen!

All I need is my family <3

Update: jaha nu sitter vi här på fredagskvällen och jag är inte hemma utan ute och roar mig, ska jag bara acceptera att livet ändras eller? nää nytt försök om 7 dagar.